Namnbyte helt i onödan

400 måste byta adress när gatunamn ändras beslutade nyligen kommunstyrelsen i Hallstahammar. Till exempel ska Lyckovägen i Kolbäck ändras till Södra Lyckovägen och till Norra Lyckovägen i Hallstahammar.

Kommunstyrelsen lutar sig mot en standard som Lantmäteriet tagit fram för lägenhets- och adressregistret. Av dramaturgiska skäl anförs också att ”det har förekommit säkerhetsrisker” genom att räddningstjänst och ambulans inte hittat rätt. Med andra ord, inte kan skilja mellan Hallstahammar och Kolbäck.

Ett åsatt namn på samhälle, gata eller by kan i backspegeln ses som ett kulturarv. Det är en del av det gamla och de boendes identitet. Det regleras i kulturminneslagen som vi fick år 2000. Namnfrågan är således inget man med några knapptryckningar på datorn går in och ändrar, inte ens hos myndigheterna. Lantmäteriets standard är ingen lag bara en rekommendation vid åsättande av nya namn.

För ett antal år sedan skulle en liknande adressändring göras på landsbygden inom Hallstahammars kommun. Som exempel skulle byanamnen efter den tre km långa Säbyvägen ersättas med ett nummer även om byn i fråga låg fler hundra meter från vägen.

Då de berörda undrade vad som var på gång fick de till möten med kommunen. På dessa argumenterade byborna kraftfullt, tillsammans med hembygdsföreningen, för att behålla bynamnet i adressen. Lösningen den gången, på ett ickeproblem för räddningstjänst och ambulans och att en adressändring måste göras, blev att bynamnen fick vara kvar dock med tillägg av ett nummer.

De nu beslutade adressändringarna har inte föregåtts av något samråd med de drabbade eller hembygdsföreningen. Mycket märkligt kan man tycka då kommunen under fler år försökt profilera sig som ett föredöme då det gäller medborgardialog med enkäter, möten och visioner.

Jag överklagade beslutet. Det ligger nu hos förvaltningsrätten i Uppsala för prövning.

Kurt