Kolbäck, utom rimligt tvivel

När Jan Guillou 2001 publicerade sin historiska roman ”Arvet efter Arn” och i boken hade placerat ”Slaget vid Herrevadsbro” i Västergötland, blev upprördheten stor inom Kolbäcks hembygdsförening. Lars Gahrn, filosofie doktor i historia, hade med stor övertygelse placerat Slaget vid Herrevadsbro 1251 i Kolbäck. Den gode Jan Guillou var ute och cyklade, ivrigt påhejad av Västgötaskolans historiker. Skälet var enkelt, man ville dra turister till Häradsvad i Nårunga socken i Vårgårda kommun.

På grund av Kolbäcks hembygdsförenings stadgeparagraf ett: ”Föreningens ändamål är att värna om och vårda bygdens miljö och dess kulturarv och föra detta vidare till kommande generationer” kunde man inte svälja Jan Guillous tilltag.

En debatt startade i VLT sommaren 2001. Citat från Jan Guillous svarsartikel i VLT: Problemet är att ingen vet säkert var detta slag stod och att jag således alls inte har ”förvanskat erkända historiska fakta”. Däremot har jag tvingats välja version…

I dag är saken utagerad både i Kolbäck och i Nårunga: Slaget vid Herrevadsbro 1251 stod i Kolbäck. Att det inte ännu slagit igenom hos svenska myndigheter är kanske inte så konstigt. Som exempel vägrade Trafikverket 2012 att på en vägskylt ange Herrevadsbro med motiveringen: ”Frågor som berör geografisk lokalisering av platser för historiska slag av typen Slaget vid Herrevadsbro eller Eriksgatans utsträckning faller dock inte inom Lantmäteriets eller Trafikverkets ansvarsområde, och kan enligt RAÄ:s yttrande inte heller fastställas av RAÄ.”

Nu har jag genom en lokal släktforskare, Bengt Pettersson i Årby Svedvi socken, fått ytterligare bevis för att Kolbäck är rätta platsen. Hans släktforskning har givit vid handen att 30 generationer tillbaka i tiden, år 1186, föddes en viss Filip Petersson. Han blev avrättad av Birger jarl 1251.

Filip Petersson hade en dotter-dotter-dotter, Ingegerd Filipsdotter, som var gift med Magnus Gregersson, lagman i Västerås och boende på Ängsö. Birger jarl var farfar till denne Magnus Gregersson. Ett nära släktskap fanns således mellan den halshuggne och den som höll i svärdet.

Släktingar runt Filip Petersson verkade och bodde i Västmanland och således långt från Västergötland. Som exempel var Ingegärd Johansdotter, en annan släkting, verksam i Qvidinge, Svedvi socken, detta kungjorde Birger Gregersson enligt Svenskt Diplomatarium. Andra nära släktingar som Elin Karlsdotter och fogden Olof Djäkne kan hänföras till Tuna i Svedvi socken.

Bengt har släktforskat sedan 2007 och använder sig av datorprogrammen MyHeritage Family och Ancestry. På stora planscher har han illustrerat sina släktförhållanden och har också låtit DNA-testa sig. Det visade sig att han tillhör samma grupp som Birger jarl. Till den gruppen hör ungefär 40 % av svenska män.

Kurt

Utan vapensköld

Carl_augustCarl August Riddersporre

 

Även i Säbys lilla kyrka hänger målade porträtt av gamla präster som tjänstgjort i kyrkan. Likaså hänger tavlor på väggarna i flera hem i Säby och även annorstädes. Gemensamt för dessa är målaren med det adliga namnet Carl August Riddersporre, född Eriksson. Till yttermera visso var han även född i Säby, i Utnäs närmare bestämt. Var han en riktig adelsman?

Carl August föddes den 7 juli 1883 i Säby församling. Hans far, Lars Petter Eriksson, arbetade på Utnäs Gård. Fadern var gift med Johanna Sofia, född Riddersporre. Carl August blev det femte barnet i Lars Petter och Johanna Sofias barnaskara. Familjen bodde i en stuga i  Övernäs på gränsen till Utnäs. Två av Sofias bröder bodde också i Övernäs och bar namnet Riddersporre.

När Karl XI regerade, i slutet på 1600- talet, utmärkte sig Sofias och hennes bröders ”anfader” genom sin skicklighet att smida musköter. Kungen ville därför hedra honom med en adelstitel. Vapensmeden hade inte de pengar som fordrades för att fullgöra sin rusttjänst för fullt adelskap, så han behöll bara namnet Riddersporre. Hans gevär finns dock ännu att beskåda i livrustkammaren.

Carl August avlade folkskollärarexamen i Uppsala 1907 och anställdes samma år vid Sandvikens folkskola. År 1909 flyttade han till Stockholm och på våren 1911 blev han ordinarie lärare vid det nybyggda ”skolpalatset” Adolf Fredrik. Samma år gifte han sig med Maria Viktoria Qvarnström. Lärarlönen räckte inte till att försörja familjen så Carl började skaffa sig extraförtjänster genom målning, illustrationsarbete och författande. Han har också gjort ett tiotal sirligt utformade affischer inför Säby-dagarna omkring 1930-talet.

Carl August föddes alltså med efternamnet Eriksson och det namnet behöll han till omkring 1910. På skolan där han då undervisade fanns en annan Eriksson, som genom förväxling kom att läsa fästmön Marias kärleksbrev till Carl August. Detta lär vara hans officiella skäl till namnbytet.

1945 skriver Carl August en berättelse om hembygden Säby. Följande är citerat ur den berättelsen:

”Mitt gamla barndomshem i Säby finns inte mer. År 1924, medan ännu min mor levde (hon dog 1927), byggde vi ett litet nytt hem, där nu mina tre systrar bor (pensionerade lärarinnor). Där gästa vi om somrarna, sedan vi slutat med koloniarbetet. Den lilla villan ligger alldeles inbäddad i grönska och blommor. För mig är det kärt att få komma dit hem till mitt kära gamla Säby.”

”Inte mycket av det gamla är kvar nu, mycket är förändrat, men den underbara vackra lilla kyrkan står dock än på sin plats. Ängar och fält är sig lika, och det gamla vackra Strömsholms slott höjer ännu sina tinnar och torn över parkernas lövkronor, och Mälarviken glittrar i solskenet som förr. Människorna äro dock andra än då jag var barn. De flesta gamla sova i mullen. Nya släkten ha tagit arvet och förändrat det i mycket, men dock hembygden är mig kär, min barndom susar där”.

 

Aff_1927Inför Säbydagen 1927