Månad: december 2016

Ibland möter jag människor i min egen ålder som har en intressant historia att berätta. Det har förresten alla tror jag, det gäller bara att locka fram den vid lämpligt tillfälle. Ett sådant kan vara Kolbäcks hembygdsförenings öppna hus på tisdagseftermiddagarna. Jag kom där i samspråk med några damer som, visade det sig, varit den i Kolbäcksorten så populära sångtrion Åbyflickorna på 1940-talet. Jag tänkte genast att här har vi Kolbäcks Göingeflickor.

Det var de tre systrarna Karlsson ― Gunborg, Kerstin och Berit ― från Stora Åby man kallade på när det var bröllop, begravning, hembygdsfester, logdans eller frikyrkoförrättning. Det var arrangörer från bygdens IOGT till Stadshotellet i Västerås som hörde av sig. Flickorna hade en bred repertoar som: På en byväg om våren av Kai Gullmar och Skymning av Chopin.

Intresset för sång och musik fanns tidigt hos familjen Karlsson. Man tog alla tillfällen i akt att sjunga, även drängarna på lantbruket brukade delta. Ackompanjemanget kom till att börja med från en gammal orgel men far i huset köpte ett piano på auktion och flickorna började ta pianolektioner.

Åbyflickorna sjunger bra och är vinnande, skriver VLT efter ett framträdande. Den äldre systern anför trion med små medel. Den yngsta hanterar pianot väl. Man blir glad att slippa höra de slamsiga schlagerhitar, som radion kör till leda. Sångerna och visorna är av hembygdskaraktär och har flera romantiska inslag, men inget ovärdigt.

Tio år senare gjorde Göingeflickorna sin debut. De slog igenom på allvar 1961 med Kära mor, som blev vald till årets låt.

God Jul och Gott Nytt År

Kurt

Det finns få ämnen som dryftas mer i det politiska rummet än skolverksamheten. Låt mig därför göra en kort tillbakablick på hur Säby socken hanterade riksdagsbeslutet 1842 om allmän folkskoleplikt.

Vid sockenstämman den 27 november 1842 hade man att ta ställning till en kungörelse som påbjöd att en skola måste inrättas i socknen inom fem år. Enligt samma påbud skulle en skoldirektion utses. Det sistnämnda var relativt enkelt att uppfylla. Skoldirektionen rekryterades bland sockennämndens ledamöter och kom att bestå av några storbönder jämte en fjärdingsman. Ett större problem var att finna och avlöna en lärare.

I Säby fanns på den tiden både en kyrkoherde och en pastor. Sockennämnden enades slutligen om att tillsätta en skolpräst. Pastor P Canell fick uppdraget att hålla skolundervisning, han var ju redan avlönad.

Pastor Canell tog också på sig uppdraget att finna lämpliga skollokaler. Undervisningen kom att bedrivas i en kammare på gårdarna Lilla Säby och i Säby By. Den första maj 1845 kunde den första skoldagen hållas i Säby socken.

Mölntorps småskola, med ett klassrum och en liten lägenhet, byggdes 1889. Mölntorps Gård upplät mark för skolan. Och byggtimret kom från ett nedlagt militärsjukhus på Utnäslöt. Skolan byggdes med förenade krafter.

Den 24 augusti 1890 tillträdde fröken Jenny Eriksson platsen som ordinarie lärarinna. Hon var då 20 år gammal och blev, skulle det visa sig, en mycket omtyckt skolfröken både av barnen och av föräldrarna.

Kroppsaga var tillåten i den tidens skola och tillämpades också, men sparsamt av Jenny Eriksson. Det hände, har det berättats för mig, att när någon gosse varit stygg sändes han ut i skogen för att hämta björkris. Sedan fick styggingen slå sig själv med riset medan Jenny stod bredvid och grät.

Jenny stannade på sin lärarinnepost i 40 år. Inför pensioneringen lät hon och hennes två systrar Anna och Maria uppföra en villa, Hemgården, ett hus mitt emot skolan. Skolundervisningen i Mölntorps småskola lades ned 1968. Folkskolan kom att fanns kvar i landet fram till 1972.

Själv började jag min skolgång i Mölntorp 1941 och har nu, för att citera Tomas Tranströmer, examen från glömskans universitet.

Kurt

Bild ovan: Mölntorps småskola omkring 1900
Bild nedan: Lärarinnan Jenny Eriksson med sin skolklass omkring 1920

I det föregående inlägget skrev jag om Säby sockens rika sång- och musikutveckling. Kolbäck hade också ett rikt kulturliv inte minst tack vare ABF. En attraktion vi har kvar än i dag är Kolbäcks Musikkår. Den höll sin årliga konsert för bara några veckor sedan på Linneabiografen. En medlem av musikkåren, Kent Sjöström, har här nedan tecknat dess historia.

Kurt

På initiativ av några musikintresserade grabbar, bildades en musikcirkel inom ABF i Kolbäck, hösten 1949. Då allt fler intresserade anmälde sig, kunde man året därpå starta Kolbäcks Musikkår. Genom gåvor och insamlingar lyckades kåren få ihop lite pengar för att kunna köpa ett antal instrument. En bastuba kostade 1700 kr, vilket var mycket pengar på den tiden.

1951 deltog musikkåren för första gången i förstamajfirandet i Skultuna, Västerås och Kolbäck. I Västerås marscherade fyra musikkårer tillsammans: Volvo BM Musikkår från Eskilstuna, Lyran från Köping, Hallstahammars Musikkår och Kolbäcks Musikkår.

Den första maj 1958 var kåren skrudad i den första uniformen, mörkblå kavaj, grå byxor, dito slips och vit skärmmössa. Nu såg man ut som en riktig musikkår och medlemmarna var mycket stolta.

Musikkåren fick äran att medverka vid invigningen av den nya Linnébiografen i Kolbäck, 1959. Året därpå startade ytterligare en tradition, när kåren firade sitt 10-års jubileum i samma lokal. Samtliga kårens jubileumskonserter har därefter kunnat avnjutas på samma plats. Den senaste var 65-årsjubileumskonserten 2015.

Kolbäcks Musikkår, tillsammans med Kungsörs Hemvärnsorkester fick det hedersamma uppdraget att spela vid kung Carl-Gustafs giftermål med Silvia, 1976. Kårerna stod uppställda vid Brunkebergs Torg och spelade Arméns Paradmarsch, när bröllopskortegen passerade.

Kårens första utlandsresa gick 1963 till Finland. Under en vecka genomfördes konserter på olika orter i landet. Jean Sibelius populära musikstycke Finlandia uppskattades särskilt under turnén. De finska damerna grät och ropade ”da capo”, vilket naturligtvis innebar att kåren spelade stycket igen.

1985 bildas en trupp med drillflickor, vilka frontade kåren i nära tio år. Drillflickorna var ett unikt inslag bland Västmanlands musikkårer och skapade mycket uppseende.

En uppskattad tradition, sedan kårens begynnelse, är reveljen på Kristi himmelsfärdsdags morgon. Mölntorp drabbas redan kockan sju, varefter turen går runt i gamla Kolbäcks kommun. Kåren hinner spela på många ställen, men tyvärr inte överallt. Förr sågs sällan någon publik, eftersom de flesta ännu inte stigit upp. Numera så har man på flera ställen skapat en happening av reveljmorgonen.

2013 fick musikkåren ett annorlunda och hedersamt uppdrag av Svenska Kyrkan, Västerås Stift. Vid ett präst- och diakonmöte i Västerås marscherar kåren, framför en delegation av cirka 400 präster och diakoner, från Domkyrkan till Aros Congress Center. Två psalmer, med marscharrangemang, var mycket annorlunda och skapade stor uppmärksamhet. Kåren fick en hel del av stadens flanörer att höja på ögonbrynen, när detta säregna följe gled genom gatorna.

Kent Sjöström

Lyssna på Kolbäcks Musikkår

Foto: Musikkåren Linneabio 2005. Fotograf Mats Källstig

Drillflickorna Hammartorget, Hallstahammar