”Över 4000 människor har ingenstans att handla” stod det i VLT måndagen den 27 maj 1991. ”Enda matbutiken ödelagd i brand”, var deras rubrik. Alla Kolbäckare jag talat med kommer mycket väl ihåg branden hos Kubiken. Någon hade tänt på tomemballaget på affärens lastkaj. Var detta en hämndaktion för det som hade hänt en vecka tidigare? Nej, förmodligen inte, det brann dessutom i en container i Kolbäck samma natt.
För ägarna, Martin Norman och hans hustru Gittan, var branden naturligtvis en mycket traumatisk händelse. Affären, deras livsverk, som de byggde och öppnade 16 år tidigare var nu ödelagd. Jag frågade häromdagen Martin om jag kunde jag få veta mer om eldsvådan och hur parets affärsrörelse i Kolbäck hade startat och utvecklats över tiden? ─ Jo då, det kunde jag visst få.
Branden i sig var inte mycket att orda om, den blev aldrig uppklarad. Det handlade istället mer om var folket i samhället skulle köpa sitt dagliga bröd. Och än mer om att paret Norman en vecka efter branden öppnade en ny butik för sina kunder. Hur var nu detta möjligt? Därom kunde Gittan och Martin berätta.
Vi backar till år 1958 för en kort resumé. Konsum Västmanland hade två år tidigare öppnat en modern butik på Stationsgatan i Kolbäck. Martin Norman, som nu gjort militärtjänsten, fick där en anställning som styckmästare. Han erbjöds 1965 att ta över Konsum-butiken i Näs. 1969 blev han föreståndare för delikatessdisken hos Konsum i Surahammar. Martin som var charkuterist gick en omskolningskurs på Konsum-ägda Vår Gård och blev prisbelönt säljare samma år i det nya gebitet.
Att starta något eget var naturligtvis en dröm. Mellan åren 1970-1974 drev Martin Västerås första snabbköpsbutik, Vega Snabbköp. Arbetet tog all tid och förtjänsten var låg varför han, på revisorns inrådan, måste se sig om efter någon annat.
År 1974 var Martin Norman tillbaka i Kolbäck där han övertog Åkes Livs, en VIVO-butik. Konkurrenterna på platsen var Konsum, där Martin tidigare jobbat och Emil Anderssons, en gammal speceriaffär från 1910. Åkes Livs var en liten omodern butik och läget var heller inte bra. Något radikalt måste göras och gjordes. På en centralt belägen tomt i Kolbäck öppnade paret Norman 1975 livsmedelsbutiken Kubiken, den som eldhärjades 1991. En stor händelse för dem och för Kolbäckarna som nu hade två snabbköp att välja bland.
För att hålla ett fullgott sortiment av varor var alla butiker tvungna att tillhöra någon grossist, typ VIVO eller ICA. Det gick i annat fall inte att få varor från exempelvis Mjölkcentralen, Slakteriet eller Tobaksmonopolet. Martin Norman blev satt under hård press från ICA. De hotade med att själva öppna butik i Kolbäck om inte han anslöt sig till dem. Valet för hans del blev då lätt. Han fortsatte med VIVO som leverantör. Martin behärskade hela sortimentet och var nu en välkänd affärsidkare inte minst hos leverantörerna.
Kubiken gick allt bättre. Det var kort väg från idé till beslut om hur man värvar kunder. Charkdisken var populär. Varulagret och personalen hos Emil Andersson Specerier övertogs 1978, en liten konkurrent mindre. Den stora medtävlaren var dock Konsum, inte så snabbfotad kanske men med ekonomiska resurser. Konsum började emellertid tappa kunder och måste göra något åt situationen. Därför byggdes Konsum Kolbäckshallen 1985 en ny modern dagligvarubutik, mitt emot Kubiken. Nu skulle kunderna återvända.
Konsum i Kolbäck fick också ett uppsving men inte tillräckligt stort. Man beslutade därför att lägga ner butiken och flytta personalen till andra KF-enheter. En vecka före branden var Konsum-butiken tömd på alla varor och stängd. Inventarierna fanns dock kvar.
Efter branden i maj 1991 fanns det i Kolbäck bara en bensinstation med servicebutik för 4000 potentiella kunder. ”En fredagseftermiddag kunde jag ha uppåt 1390 kunder i min affär” hade Martin Norman berättat för tidningen vid intervjun om branden. Så nog var situationen prekär för hela samhället.
Tack vare Martin Normans goda rykte inom dagligvaruhandeln och Konsums självpåtagna samhällsansvar kunde ett hyresavtal upprättas gällande Konsums tomma lokal. Alla leverantörer hjälpte paret Norman och deras personal att under en hektisk vecka återställa varulagret och Kolbäck fick en fungerande affär.
Det enda som saknades, berättade Martin, var en köttkvarn. Ett charkuteri utan köttkvarn är förödande. Leveranstiden för en sådan var fler månader på den tiden men den ordnades från tillverkaren i Småland på någon dag. Tala om gott rykte och att ha goda kontakter. Kubiken/Hemköp drivs i dag av Gittan och Martin Normans barn.
Kurt
Emil Anderssons var ju den affär vi handlade i och jag minns min fars reaktion när den byggdes om till "snabbköp" någon gång på 50-talet. Han vägrade nämligen att plocka ihop varorna själv utan lämnade sin lapp och väntade tills någon i personalen hade gjort det åt honom. Men det är väl så med allt "nytt" för människor som vant sig vid andra rutiner. Som t.ex. för en del personer och datorer numera !