Nyårsbön i Säby kyrka 1923

Axel Ericsson
Axel Ericsson

När jag återkom till Säby 1997 efter 40-års bortavaro engagerade jag mig i hembygdsföreningen och började forska om bygden. Min första studie kom att handla om hembygdsföreningens initiativtagare Axel Ericsson.

Efter att ha lyssnat på bandupptagningar av honom samt läst hans krönikor och kåserier i Länstidningen drog jag snabbt slutsatsen att han var en person med djupa känslor för Säby.

Axel Ericsson var jämtlänning född 1894. Han blev präst i Säby 1922 och gifte sig ett år senare med Anna-Lisa, dotter till Carl och Karin Ericsson på Säby Gård. Axel var då 29 och Anna-Lisa 22 år. Han blev senare kyrkoherde i Kolbäck 1938.

En annan person av betydelse för hembygdsföreningens bildande 1924 låter jag Axel Ericsson själv introducera. Från länken här nedan kan du lyssna till hans berättelse på hembygdsföreningens årsmöte den 4 mars 1979.

Gott slut på 2022

Länk till ljudfil

Set Svanholm

Utskrift

I den lilla kyrkan hände något stort vid nyårsbönen, nyårsafton 1923. Kyrkan fick en ny vikarierande organist och kantor, ja klockare, som han själv allra helst och med stor stolthet ville kalla sig.

Vad var det för märkligt med honom? Jo, han var nyss bara fyllda 19 år, student, ingenting mer. Han kom som ersättare för sin äldre examinerade bror. Kyrko- och skolrådet hade vissa betänkligheter till en så ung vikarie. Men folkskoleinspektören Joel Garpe var eld och lågor. Han visste, han hade varit ynglingens konfirmationslärare.

”Ja, men han ska undervisa stora flickor och pojkar i fortsättningsskolan” suckade ordföranden.
”Kan han det?”
”Jajamän, han kan hålla disciplin ”, sa inspektören.
”Ja, men han ska sjunga och spela i kyrkan…”
”Ja, det kan han mycket bättre än brodern. Säby är att lyckönska! I högsta grad ”, sa inspektören.

Vad skulle man göra? Kyrko- och skolrådet lät pojken komma. Han kom med dunder och brak, eller rättar sagt, han kom med himmelskt välljud.

Den nyårsaftonen i Säby kyrka glömmer jag aldrig. Kyrkan var fylld med folk. Högtiden skulle öppnas med solosång av den nye klockaren. Jag minns jag stod i dörren till sakristian, med de två gamla kyrkvärdarna bakom mig och var skakis av nyfikenhet.

Pojken ackompanjerade sig själv på orgel. Mäktiga toner fyllde kyrkan. Jag fick en stark känsla av att en hel kör var i högstämd funktion. Den äldste kyrkvärden, en gammal soldat, dunkade mig i ryggen och viskade:
”Nu har väl Säby kyrka fått en förstklassig kantor!”

Det vill jag lova. Det var jubel och glädje att vara präst i Säby några år framåt och att ha en sådan medarbetare. Studentpojken, som hux flux blev klockare i Säby, hette Set Svanholm. Han blev sedermera hovsångare och chef för Kungliga Operan och världsstjärna.

– o –

Midsommar 1940–talet

På den tiden det begav sig firade vi varje midsommarafton på Hällby. Min bror och jag blev som unga telningar tvagade och uppklädda inför det stora äventyret. I det vackra vädret gick vi sedan genom skogen till Hällbyberget.

På berget restes en himmelshög majstång. När den var stagad ordentligt rände vi yngre runt den i en ringdans allt vad tygen höll. Efter dansen kring majstången gick vi ner till Edvards hästhage för att dansa ringlekar.

Någon musik fanns inte. Det var till att sjunga de gamla välkända visorna och dansa med flickorna och följa turerna vad texten föreskrev: ”Jag håller dig så kär. Jag stiger dig så när. Jag kan inte säga hur vacker du är men jag låter dig stå för en annan.”

Mot kvällningen när allt var överstökat i ladugården i Vallby kom mamma och pappa gående med en kaffekorg. Ett uppskattat tillfälle att då få sätta sig tillsammans med dem i gräset och dricka saft och äta bullar. (Mindre uppskattade tillfällen var vid höbärgningen.) Pappa Erik stärkte sig också med något han slog i kaffet.

Så tog midsommarfirandet vid för de vuxna. Man samlades på Björkström lövade magasin och till dragspel och fiol började dansen. Ibland smög vi med några karlar som gick till stallet för att se till hästarna, jo pyttsan.

När det började skymma tog mamma med oss hem. Hon vände emellertid alltid själv tillbaka till Hällby. Pappa var duktig att dansa och tänkte kanske inte så mycket på morgondagen. Mamma fick påminna honom – Det blir en dag i morgon också.

Vem ville inte ha stannat kvar. Vi hade ju sett hur glada alla var, även de som till vardags såg stränga och barska ut.

På midsommardagens morgon tog arbetet vid som vanligt i ladugården. Kanske något försenat men korna kallade.

Trevlig midsommar 2022

Kurt

Tillbaks i naturen


”Med en permobil skulle jag kunna ta mig ut på landet igen”

Så där avslutade jag mitt blogginlägg från juli 2020 om – Han som cyklar.

Min ansökan till kommunen om elrullstol, som den heter, beviljades inte det året med motivering att så länge man kan ta sig fram med rullator blir det avslag.

En andra ansökan gjorde jag i början av 2022. Jag kunde gå med rullator men nu bara kortare sträckor. Det blev min sjukdom, förtvinande muskler, som nu för första gången hjälpte mig till något positivt.

På regionens hjälpmedelscentrum gjordes en utvärdering på lämplig modell av fordon. Där genomgick jag också ett körprov som skulle ge svar på om jag kunde manövrera stolen med en joystick: för styrning och farthållning.

Jag hade tidigare i livet kört grävmaskin så proven gick bra. Däremot hade jag inte kört grävmaskin inomhus eller i hissen så här kom det verkliga provet: att sikta rätt i dörröppningar med någon centimeters marginal och vända på små ytor.

Trevlig Pingst

Kurt

Fem år i styrelsen

Så har jag då avgått från bostadsrättsföreningens styrelse efter fem års engagemang. Det är ingen tävlan om styrelseposterna snarare tvärt om. Och jag var lika tveksam att ta på mig uppdraget som jag är nu att stiga av.

Det är inte lite man skall grotta ner sig i som styrelsemedlem:
– fastighetsskötsel, ekonomi, avtalsjuridik och datasystem.

Jag har från min bakgrund inom förvärvslivet viss erfarenhet inom dessa områden. Nu ville jag snabbt sätta mig in i vår ekonomiska förenings affärer.

Den allmänna uppfattningen är att de boendes avgifter till föreningen skall vara låga i en bostadsrätt. Och att höjningar inte borde förekomma då de ses som en svaghet i ekonomin.

Varifrån skall de regelbundna höjningar av exempelvis el, värme, vatten och avlopp då tas? Och hur skall oplanerade större underhåll finansieras?

Föreningens utgifter är till viss del knutna till vår samverkanspartner HSB som får sina intäkter från föreningarna i ett leverantörs- och kundförhållande.

Jag blev snar varse att den relationen inte fungerade på gängse vis. Vi var inte jämställda parter som på den öppna marknaden. Situationen löstes först när avtalen löpte ut.

Det jag tror jag har lämnat efter mig inom styrelsen är synen på upphandling av tjänster:
– Definiera vad som behövs för föreningen inte vad leverantören anser nödvändigt.

Det jag vet jag har lämnat efter mig är digitaliseringen av föreningens aktuella dokument.

Det jag själv lärt mig är att man inte behöver kunna årsredovisningen till fullo som en ekonom. Det räcker långt med att hålla reda på underhållskostnaderna och vad som finns i kassan.

Att ha problem är ofta inte något problem, men det är ett stort problem om man inte förstår att man har problem.

Kurt

Far och dotter


Theodor och Tora Dahl

Satt på balkongen i det glimrande påskvädret och läste den senast beställda och hämtade boken från biblioteket. Jag vill skriva sant av Jesper Högström.

Boken handlar om Tora Dahl född 1886 och boende på Lidingö med sin man. Där samlades på 1920-talet litterära stjärnskott som Vilhelm Moberg, Artur Lundkvist och andra som senare tog plats i Svenska Akademin.

Ingen bok för mig att läsa. Har jag fått eller beställt fel bok från biblioteket eller är det åldern som spökar? Ingendera skulle det visa sig.

Kolbäcks hembygdsförening gav på hösten 2021 ut en skrift med titeln Tingshuset: Arkitekten och domaren, av Jan Kotschack, arkitekten är Theodor Dahl.

Jan skriver:
”Under studietiden blev han bekant med Emma Nilsdotter som hade ett café i Stockholm.” ”Efter ha studerat i Tyskland kom Theodor tillbaka till Stockholm i mitten av 1880-talet. Nu blev Emma gravid men ville inte gifta sig innan Theodor kunde försörja familjen. Deras dotter Tora lämnades därför till en fosterfamilj.”

Det var mer en fråga – Hur gick det för Tora? – som gjorde att jag satt med hennes levnadsbeskrivning.

Tora blev på äldre dagar en känd författare Hon hade mycket att berätta om det litterära gängets diskussioner och fester. Normalt ingen läsning för mig men å andra sidan brukar jag vara trogen den bok jag öppnat.

Kurt

En bildbank förr och nu


Bondgård i Kolbäck 1924

Vi har 1 988 bilder på hembygdsföreningens digitala bildbank. Att generera dessa var ingen egentlig konst bara ett idogt arbete vid datorn.

Att för snart 100 år sedan avbilda 3 000 motiv runt om i Sverige med kol- eller blyertspenna var ett konststycke och en bedrift utan like.

Båda har dock samma syfte – att bevara minnet av en miljö som håller på att försvinna.

Hembygdsföreningens senaste berättelse handlar om mannen bakom bedriften,
Ferdinand Boberg.

Detta är mitt sista blogginlägg av 140 sedan starten 2010 på VLT. Det är inte jag som checkar ut det är Bonnier News Local som stänger bloggen den 23 mars.

Tack för att jag har haft dig att skriva för.

Kurt

PS
Läs om mitt minne från september 1939

Sven Stolpe

Sedan Mittmedia sparkade ut mig och andra bloggare blir det här min första blogg på egen domän: herrlarsson.se.

Nu har ljuset och värmen också kommit tillbaka på balkongen så jag kan återgå till bokläsande efter vintermörkret. Först på tur stod: Bränn alla mina brev av Alex Schulman.

En märklig bok. En roman med verklighetsförankring där Alex Schulman lämnar ut sin morfar Sven Stolpe med hull och hår.

Sven Stolpe har vi väl alla hört talas om: professor, författare, journalist, och litteraturkritiker. Beundra av alla i de kretsarna.

Sven Stolpe utövade psykisk misshandel mot sin hustru Karin genom hela livet. Och roten till terrorn Karin utsattes för är naturligtvis en älskare: Olof Lagercrantz mest känd som chefredaktör på DN.

Med hjälp av autentiska brev och dagbokutdrag avslöjas allt i detalj av författaren. Vad skall man tycka om det sättet att slå mynt av en tragedi?

Kurt

Vid häradstinget


Förr såg man skillnad på bovar och poliser

Hembygdsföreningen har många berättelser om socknarna Kolbäck och Säby. Den senaste handlar om Tingshuset i Kolbäck och om en domare tillika häradshövding Oscar Montelius.

Montelius hade sin egen tågordning när rättvisa skulle skipas inför skranket. Det sågs dock inte med blida ögon av notarier och jurister som samfällt tillskrev justitieombudsmannen JO om sakläge.

De påtalade missförhållandena i Västmanlands västra domsaga gällde (enligt JO:s rapport 1946) framför allt det sätt på vilket Montelius handlade brottmålen. Här nedan några exempel.

Då målet ropats och svaranden intagit sin plats, redogjorde Montelius icke på något sätt för vad målet rörde sig om och tillfrågade icke heller svaranden, om han erkände brottet eller förseelsen, utan yttrade i stället utan någon inledning i sträng ton exempelvis:
– Det var dumt gjort det här
– Att du inte skäms
– Här vet nog vi att lära dig

Svaranden bleve som regel förbluffad över detta bemötande och yttrade ibland ingenting, men ibland mumlade han ett ”ja”. Montelius meddelade, att utslag komme att avkunnas senare, varpå han ropade nästa mål. Om svaranden däremot på någon grund bestrede åtalet, yttrade Montelius vredgat:
– Krånglar du, så blir det värre för dig
– Jag hade tänkt ge dej villkorlig dom, men om du nekar, kan det bli straffarbete. Jag förstår nog, att du gjort det här, och jag råder dej att erkänna, annars blir vi inte milda mot dej.

Skulle svaranden göra något försök att förklara sig, hände det ofta, att han omedelbart
avbrötes av Montelius med exempelvis följande yttrande:
– Det där intresserar oss inte, vill du erkänna eller inte?

Ett typiskt exempel på Montelius’ handläggning utgjorde målet mot Arne Jansson. Både vittnen, parter och ombud riskerade ofta att vid avgivande av förklaringar och yttranden
bliva bryskt tillrättavisade, exempelvis med orden:
– Krångla inte nu. Försök inte att svänga på det.

Det här var några ur de 895 sammanhang som O Montelius nämndes i JO:s rapport. Han fick två månaders avstängning från tjänsten.

På bilden ovan stoltserar landsfiskal Ossian Gråberg. Han förekom också i JO:s rapport, vid 37 tillfällen, men då bara i bevisföringen.

Kurt

Kolbäcksberättelse del 44 Tingshuset

På Karl XI:s tid


Rättsprocess från 1680-talet

Av en tillfällighet fick jag i min hand en bok med titeln Horet i Hälsta av historierna Karin Hassan Jansson och Jonas Lindström.

Ingen kioskvältare kanske men jag började läsa den av två skäl. Dels för att den beskrev några händelser som utspelades i grannsocknen Berg. Dels för att händelserna eskalerade till ett drama som skildras i ett rättsfall som skulle avgöras i en annan grannsocken Munktorp.

Bokens baksidestext

”ÅR 1685 STÄLLDES ANNA PERS DOTTER från den lilla byn
Hälsta i Västmanland inför rätta, anklagad för att ha försökt ta livet
av sin man. Under den rättsprocess som följde uppkom också
beskyllningar om stöld, misshandel och otrohet. Vem hade lagt
vita smulor i husbondens ölstop: Varför: Vem var det egentligen
som bestämde i hushållet: Och vem hade haft sex med vem:

Horet i Hälsta skildrar ett mer än 300 år gammalt autentiskt
rättsfall. Med stort kunnande levandegör författarna sina huvud-
personer och sätter in händelserna i ett historiskt sammanhang.
Det blir en berättelse om människorna och livet i Hälsta men
också om ett stormaktstida Sverige då ordningen i hushållet
vilade på Guds bud, där sex och samlevnad inte var privatsaker
och där äktenskaplig otrohet – hor – var belagt med dödsstraff.

Med en gedigen analys av historiska källor som grund berättas
här 1600-talshistoria på ett sätt vi inte mött förut. Historien är
inte bara sann. Den är även spännande.”

Man skall normalt inte berätta ”hur det slutar” men jag är tvungen att här göra ett undantag för att leda min text vidare till en annan berättelse. – Anna befanns skyldig till hor.

Hon fick tillbringa 317 dagar i fängsligt förvar på Strömsholms slott varunder hon födde ett barn. Därefter fördes hon till Snefringe Härads avrättningsplats i Svinskogen mellan Munktorp och Kolbäck.

I sin ungdom, Anna var mellan 25-30 år, fick hon den 28 april 1686 lägga huvudet på stupstocken i Galgbacken.

Om andra händelser finns att läsa i hembygdsföreningens skildring Rapport från Galgbacken.

Kurt