Nyårsbön i Säby kyrka 1923

Axel Ericsson
Axel Ericsson

När jag återkom till Säby 1997 efter 40-års bortavaro engagerade jag mig i hembygdsföreningen och började forska om bygden. Min första studie kom att handla om hembygdsföreningens initiativtagare Axel Ericsson.

Efter att ha lyssnat på bandupptagningar av honom samt läst hans krönikor och kåserier i Länstidningen drog jag snabbt slutsatsen att han var en person med djupa känslor för Säby.

Axel Ericsson var jämtlänning född 1894. Han blev präst i Säby 1922 och gifte sig ett år senare med Anna-Lisa, dotter till Carl och Karin Ericsson på Säby Gård. Axel var då 29 och Anna-Lisa 22 år. Han blev senare kyrkoherde i Kolbäck 1938.

En annan person av betydelse för hembygdsföreningens bildande 1924 låter jag Axel Ericsson själv introducera. Från länken här nedan kan du lyssna till hans berättelse på hembygdsföreningens årsmöte den 4 mars 1979.

Gott slut på 2022

Länk till ljudfil

Set Svanholm

Utskrift

I den lilla kyrkan hände något stort vid nyårsbönen, nyårsafton 1923. Kyrkan fick en ny vikarierande organist och kantor, ja klockare, som han själv allra helst och med stor stolthet ville kalla sig.

Vad var det för märkligt med honom? Jo, han var nyss bara fyllda 19 år, student, ingenting mer. Han kom som ersättare för sin äldre examinerade bror. Kyrko- och skolrådet hade vissa betänkligheter till en så ung vikarie. Men folkskoleinspektören Joel Garpe var eld och lågor. Han visste, han hade varit ynglingens konfirmationslärare.

”Ja, men han ska undervisa stora flickor och pojkar i fortsättningsskolan” suckade ordföranden.
”Kan han det?”
”Jajamän, han kan hålla disciplin ”, sa inspektören.
”Ja, men han ska sjunga och spela i kyrkan…”
”Ja, det kan han mycket bättre än brodern. Säby är att lyckönska! I högsta grad ”, sa inspektören.

Vad skulle man göra? Kyrko- och skolrådet lät pojken komma. Han kom med dunder och brak, eller rättar sagt, han kom med himmelskt välljud.

Den nyårsaftonen i Säby kyrka glömmer jag aldrig. Kyrkan var fylld med folk. Högtiden skulle öppnas med solosång av den nye klockaren. Jag minns jag stod i dörren till sakristian, med de två gamla kyrkvärdarna bakom mig och var skakis av nyfikenhet.

Pojken ackompanjerade sig själv på orgel. Mäktiga toner fyllde kyrkan. Jag fick en stark känsla av att en hel kör var i högstämd funktion. Den äldste kyrkvärden, en gammal soldat, dunkade mig i ryggen och viskade:
”Nu har väl Säby kyrka fått en förstklassig kantor!”

Det vill jag lova. Det var jubel och glädje att vara präst i Säby några år framåt och att ha en sådan medarbetare. Studentpojken, som hux flux blev klockare i Säby, hette Set Svanholm. Han blev sedermera hovsångare och chef för Kungliga Operan och världsstjärna.

– o –

Tillbaks i naturen


”Med en permobil skulle jag kunna ta mig ut på landet igen”

Så där avslutade jag mitt blogginlägg från juli 2020 om – Han som cyklar.

Min ansökan till kommunen om elrullstol, som den heter, beviljades inte det året med motivering att så länge man kan ta sig fram med rullator blir det avslag.

En andra ansökan gjorde jag i början av 2022. Jag kunde gå med rullator men nu bara kortare sträckor. Det blev min sjukdom, förtvinande muskler, som nu för första gången hjälpte mig till något positivt.

På regionens hjälpmedelscentrum gjordes en utvärdering på lämplig modell av fordon. Där genomgick jag också ett körprov som skulle ge svar på om jag kunde manövrera stolen med en joystick: för styrning och farthållning.

Jag hade tidigare i livet kört grävmaskin så proven gick bra. Däremot hade jag inte kört grävmaskin inomhus eller i hissen så här kom det verkliga provet: att sikta rätt i dörröppningar med någon centimeters marginal och vända på små ytor.

Trevlig Pingst

Kurt

Far och dotter


Theodor och Tora Dahl

Satt på balkongen i det glimrande påskvädret och läste den senast beställda och hämtade boken från biblioteket. Jag vill skriva sant av Jesper Högström.

Boken handlar om Tora Dahl född 1886 och boende på Lidingö med sin man. Där samlades på 1920-talet litterära stjärnskott som Vilhelm Moberg, Artur Lundkvist och andra som senare tog plats i Svenska Akademin.

Ingen bok för mig att läsa. Har jag fått eller beställt fel bok från biblioteket eller är det åldern som spökar? Ingendera skulle det visa sig.

Kolbäcks hembygdsförening gav på hösten 2021 ut en skrift med titeln Tingshuset: Arkitekten och domaren, av Jan Kotschack, arkitekten är Theodor Dahl.

Jan skriver:
”Under studietiden blev han bekant med Emma Nilsdotter som hade ett café i Stockholm.” ”Efter ha studerat i Tyskland kom Theodor tillbaka till Stockholm i mitten av 1880-talet. Nu blev Emma gravid men ville inte gifta sig innan Theodor kunde försörja familjen. Deras dotter Tora lämnades därför till en fosterfamilj.”

Det var mer en fråga – Hur gick det för Tora? – som gjorde att jag satt med hennes levnadsbeskrivning.

Tora blev på äldre dagar en känd författare Hon hade mycket att berätta om det litterära gängets diskussioner och fester. Normalt ingen läsning för mig men å andra sidan brukar jag vara trogen den bok jag öppnat.

Kurt

En bildbank förr och nu


Bondgård i Kolbäck 1924

Vi har 1 988 bilder på hembygdsföreningens digitala bildbank. Att generera dessa var ingen egentlig konst bara ett idogt arbete vid datorn.

Att för snart 100 år sedan avbilda 3 000 motiv runt om i Sverige med kol- eller blyertspenna var ett konststycke och en bedrift utan like.

Båda har dock samma syfte – att bevara minnet av en miljö som håller på att försvinna.

Hembygdsföreningens senaste berättelse handlar om mannen bakom bedriften,
Ferdinand Boberg.

Detta är mitt sista blogginlägg av 140 sedan starten 2010 på VLT. Det är inte jag som checkar ut det är Bonnier News Local som stänger bloggen den 23 mars.

Tack för att jag har haft dig att skriva för.

Kurt

PS
Läs om mitt minne från september 1939