Så har jag då avgått från bostadsrättsföreningens styrelse efter fem års engagemang. Det är ingen tävlan om styrelseposterna snarare tvärt om. Och jag var lika tveksam att ta på mig uppdraget som jag är nu att stiga av.
Det är inte lite man skall grotta ner sig i som styrelsemedlem:
– fastighetsskötsel, ekonomi, avtalsjuridik och datasystem.
Jag har från min bakgrund inom förvärvslivet viss erfarenhet inom dessa områden. Nu ville jag snabbt sätta mig in i vår ekonomiska förenings affärer.
Den allmänna uppfattningen är att de boendes avgifter till föreningen skall vara låga i en bostadsrätt. Och att höjningar inte borde förekomma då de ses som en svaghet i ekonomin.
Varifrån skall de regelbundna höjningar av exempelvis el, värme, vatten och avlopp då tas? Och hur skall oplanerade större underhåll finansieras?
Föreningens utgifter är till viss del knutna till vår samverkanspartner HSB som får sina intäkter från föreningarna i ett leverantörs- och kundförhållande.
Jag blev snar varse att den relationen inte fungerade på gängse vis. Vi var inte jämställda parter som på den öppna marknaden. Situationen löstes först när avtalen löpte ut.
Det jag tror jag har lämnat efter mig inom styrelsen är synen på upphandling av tjänster:
– Definiera vad som behövs för föreningen inte vad leverantören anser nödvändigt.
Det jag vet jag har lämnat efter mig är digitaliseringen av föreningens aktuella dokument.
Det jag själv lärt mig är att man inte behöver kunna årsredovisningen till fullo som en ekonom. Det räcker långt med att hålla reda på underhållskostnaderna och vad som finns i kassan.
Att ha problem är ofta inte något problem, men det är ett stort problem om man inte förstår att man har problem.
Kurt