Jag växte upp på en gård som kom att tillhöra släkten i 149 år. Det var min farfars far, utbildad skomakare, som 1854 gifte sig med den 32-årige änkan till hemmanet. De fick inga barn ihop men när hustrun var 46 år skaffade de sig en piga. Och se nu kom barnen. Tre oäkta barn föddes innan farfars far skilde sig från hustrun, gifte sig med pigan och erkände faderskapet. Ett bland sju av barnen var min farfar Ernst som föddes 1874.
Som 22-åring tog Ernst över gården efter sin far, som hade avlidit. Tre år senare 1897 gifte han sig med pigan Maria som arbetade på gården. Ernst och Maria får 10 barn varav två dör vid yngre år. Ett av barnen, sonen Erik, blev min pappa. De fick tidigt lära sig hjälpa till på gården. Någon fortsatt skolgång var det inte tal om (gällde även för mig själv och min bror).
Maria dog oväntat en natt 1937 vid 59 års ålder. Trots att jag då bara var tre år kommer jag tydligt ihåg henne som en snäll och mild farmor. Min farfar var däremot en bister herre som sällan pratade med sina barn eller barnbarn. Jag har ofta funderat varför.
Ernst var dock en betrodd man på bygden. Den slutsatsen kan man dra då han fick fler förtroendeuppdrag. Han var fjärdingsman, barnavårdsman och kristidsman under andra världskriget. Förutom bonde var han en duktig biodlare och mycket händig vid hyvelbänken.
Mormor Ida och morfar Gustav var båda födda 1879 och bodde i ett litet torp. Gustav var pappersbruksarbetare och omtyckt bland arbetskamraterna. Ida och Gustav gjorde inte mycket väsen av sig utan strävade och födde upp fem barn under små omständigheter.
Jag cyklade ofta tillsammans med mamma till dem för att hälsa på. Vid ett tillfälle skidade jag ensam den 10 km långa vägen och blev vid framkomsten trakterad med nyponsoppa av mormor. Jag fick två fyllda tallrikar trots att en hade varit nog. Man sa inte nej tack på den tiden men sedan dess undviker jag nyponsoppa.
Min mamma och pappa övertog gården efter farfar. Vi hade kor, grisar och höns. Hönsen var mammas Babies, som det heter i dag, och jag tror det var äggen som räddade ekonomin. Var lördag cyklade hon med äggen på pakethållaren de två milen till Bondtorget i Västerås för att sälja dem. Resorna till staden blev även hennes andningshål mot världen. Semester fanns inte på kartan.
Kurt
Bosse skriver
Farfar Axel, född på 1870-talet, var åkare med häst och vagn. Axel hade flera förtroendeuppdrag bl.a. som fjärdingsman. Han var djupt religiös och en sträng herre. Jag var bara 6 år, när han gick bort och har inget starkare minne av honom.
Farmor Maria, född på 1870-talet, var en gladlynt person. Hennes religiositet var av det mildare slaget. Maria var en duktig sångerska och sjöng ofta i kyrkorna. Jag var 10 år, när hon gick bort.
Min far Gunnar, född 1907, var nr 4 i en syskonskara på 2 döttrar och 3 söner. Under uppväxten arbetade han som åkare, men bröt sig tidigt loss och blev affärsbiträde. Endast 25 år gammal öppnade han en matvaruaffär. Affären växte och blev en av de första snabbköpsaffärerna i Norra Skåne.
Morfar Pelle, född 1881, var fattig glasbruksarbetare i Småland. Han var starkt engagerad i arbetarrörelsen, stod på barrikaderna under storstrejken. Han blev facklig ordförande och var ofta i luven på brukets disponent, när han förde arbetarnas talan. Med sitt heta temperament tog han ibland till knytnävarna, när orden inte räckte till. De sista åren var han lugn och förnöjsam. Han satt i eget hus och han var skuldfri. Han tyckte att arbetarna fått det bra. Pelle gick bort, när jag var 22 år gammal.
Mormor Josefina, född 1884, arbetade i vården innan hon gifte sig. Hon var också engagerad i arbetarrörelsen. Hon tillhörde flera kommunala nämnder och styrelser. Josefina var en bestämd kvinna. Hon tog hand om barnen och ibland barnbarnen. När min mamma låg sjuk på BB flera månader efter min födsel tog hon hand om mig. När man var sjuk var standardmedicinen lite brännvin på en trasa. Hon blev 97 år. Levde ensam och klarade sig själv.
Min mamma Wilma, född 1912, var nr 3 i en syskonskara på 4 döttrar och en son. Hon fick tidigt klara sig själv. Hon arbetade på konditori för att försörja sig. Det var så hon träffade Gunnar, när han under kvällarna underhöll gästerna med sång och pianospel.
Jag vistades ofta hos morföräldrarna under loven. Trots fattigdomen var det ett rikt kulturliv. Det höglästes svenska klassiker, sjöngs, musicerades, spelades schack och diskuterades, ibland högljutt, politik och samhällsfrågor. Pelle var med i såväl musikkåren som sångkören. Både Pelle och Josefina var engagerade i Folkets Hus olika aktiviteter.
Rune skriver
Mina far- och morföräldrar var bortgångna före min tillblivelse, kan således inte minnas utseende och känner knappt till något om deras karaktärsegenskaper. Hittar en del fakta genom släktforskning och berättande från mina föräldrar.
Min farfar Anders Nilsson f. 1851, min farmor Hanna Åkesdotter f. 1849. Anders och Hanna gifte sig 1879, bosatte sig i Ö.Sönnarslöv i Skåne som småbrukare och arbetare. Maltesholms gods låg i närheten och många av traktens män arbetade där.
Paret fick fem barn, fyra pojkar och en flicka. En av pojkarna, August, kom att bli min far. Flickan gifte sig och emigrerade till Amerika, Olalla, Washington, jag har en kusin där. Min far August gick 2 år i skola, sedan fick han börja arbeta hemma och på godset. Apropå arbetet på godset, har min far berättat att de som kom för sent hängdes upp i en krok i porten och pryglades.
Min morfar Johan Fredrik Petersson f. 1850, kom som barn med föräldrarna från Agunnaryd till Möcklehult i södra Småland. Gifte sig 1889 med min mormor Thilda Karlsdotter f. 1859, från Möcklehult där hon bodde med sina föräldrar. Första barnet föddes efter endast 3 veckor, (här kan man tala om ”tvunget”). Sedan kom ytterligare 5 barn varav Anna kom att bli min mor. Ett barn, Ester, gifte sig och emigrerade till Australien, fick inga barn.
Mina föräldrar träffades i Lund. Hur min mor, född 1898 och uppväxt på landet i en liten by i Småland, kom att hamna just i Lund vet jag inte, inga nu levande släktingar finns att fråga. Jag vet dock att hon hade arbete som piga i hushållet hos professorer och annat s.k. bättre folk i Lund. Min far, född 1893 i Ö. Sönnarslöv i Skåne, saknade yrkesutbildning och hade haft flera olika arbeten på olika platser innan han träffade min mor. Giftermålet skedde i februari 1928. Min äldre bror föddes 5 månader senare och äktenskapet var således att betrakta som ”tvunget”.
Två år senare föddes min syster. Två barn, pojke och flicka, skulle väl idag ha ansetts som idealiskt men så blev det inte. Fyra år senare, 1934, föddes även jag. Den tidens möjlighet till familjeplanering kan inte jämföras med dagens men ändå, i mina egna funderingar, har ordet ”sladdunge” ändå fladdrat förbi. Men fladdret visade sig helt obefogat, som minstingen var jag alltid älskad och i tidiga barndomen blev jag något av en kelgris hos de vuxna. Vid min tillkomst bodde familjen i ett äldre enfamiljshus i Malmö.