Gubbröra – tonåren

bandylag

Tredje avsnittet från en kollektiv självbiografi

Vid 13 års ålder och efter avslutad skolgång fick jag min första anställning hos Bröderna Anderssons Elektriska i Kolbäck där jag tidigare sommarjobba. Jag fick slita rätt hårt som springpojke men jag lärde mig mycket.

Jag har ett speciellt minne från den tiden. Firman påtog sig ett ovanligt uppdrag: Ljuskronorna i Munktorps kyrka skulle elektrifieras. Jag som var yngst fick klättra upp på kyrkvalvet för att hissa ner kronorna så att ledningsdragningen kunde göras. På valvet låg ett djupt lager duvträck som jag fick krypa i. För den obehagliga insatsen lät gubbarna mig köra firmabilen hem, en A-Ford.

Jag trivdes mycket bra hos Bröderna Anderssons men de betalade dåligt, 15 kronor per vecka. Efter ett par år och under stor vånda begärde jag påökt till 20 kronor men fick ett nekande svar. Dagen efter beskedet sökte jag jobb hos Mölntorps Verkstäder och fick börja omgående. Där kom jag som 16-åring att tjäna 70 kronor i veckan.

Miljön i verkstaden var inte så hälsosam på den tiden. Jag kände mig instängd och pappa tjatade på mig att jag måste skaffa mig ett yrke, han mindes depressionen på 30-talet. Efter drygt ett år slutade jag därför och inledde min karriär som kontorsmaskinsmekaniker. Jag fick börja som springpojke igen med betydligt lägre lön än på fabriken. Det blev emellertid språngbrädan till mitt fortsatta yrkesliv.

Inom en radie av två mil från hemmet fanns fler nöjesplatser med dans. Till dessa kom oftast besökarna per cykel. Ibland skulle någon flicka eskorteras hem och bodde hon då åt motsatt håll fick man trampa många mil innan man var hemma igen framåt morgonen. Då kunde jag både se och höra storspoven vid bäcken och möta pappa när han var på väg att ta in korna från fältet för morgonmjölkningen. Vilka minnen väcker inte dessa sommarnätter.

Vid 17 års ålder blev mitt största intresse hundar, brukshundar. Min mentor var en skicklig hundförare vid Ridskola i Strömsholm. Vi var ofta på träning och tävlingar i brukshundsprov. Jag tävlade i skyddsdressyr med min schäfer Ulven av Tågabo och fick honom certifierad av armén som bevakningshund. Så mallig jag blev.

Jag bodde kvar hemma under mina tonår och betalade mamma för det. Jag hade det bra men det ständiga bekymret var att få pengarna att räcka till med min låga lärlingslön. På den tiden fanns inga kreditkort och det är jag tacksam för nu. Jag fick lära mig spara till det jag ville ha.

Kurt

Bosse skriver

Senare delen av realskoletiden var jag skoltrött, tyckte lektionerna var långtråkiga, argumenterade emot lärarna och hittade på en hel del hyss. Vi hade bra lärare, som med lagom bannor och god pedagogik, lyckades förmedla kunskap även till oss lite stökiga elever.

Tjejerna blev mer intressanta med den tilltagande testosteronproduktionen. Vi killar cyklade långa sträckor till olika dansställen. Tryckare på dansgolvet och lite hångel var vad som bjöds. P-piller, och med dem friare sex, var inte uppfunna.

Kroppen krävde mer fysisk aktivitet. Fotboll, brottning och orientering blev viktigare än skolan och tog alltmer tid.

Nyfikenheten på världen utanför lilla Broby ökade. 16 år gammal cyklade jag runt i Europa. Genom Tyskland till stor del i ruiner, ett välbeställt Schweiz, över Alperna, utmed italienska och franska Rivieran och genom östra Frankrike och västra Tyskland tillbaka.

Gränserna hade öppnats. Många tyska, italienska, franska och engelska ungdomar, vandrande och cyklande, ville lära känna sina grannländer. Över Alperna hade jag sällskap med en tysk, utmed Rivieran med två fransmän och tillbaka genom Frankrike med en engelsman.

På vandrarhem, där jag ibland övernattade, var det livliga diskussioner. Hos ungdomarna var intresset stort att förstå och lära känna varandra. Kvarvarande osämja nationerna emellan dämpades. Detta endast fyra år efter krigsslutet väckte hopp om ett bättre framtida Europa.

På handelsgymnasiet i Kristianstad kom studielusten tillbaka. Det var ämnen, som intresserade mig. Företagsekonomi, marknadsföring och språk var mina bästa ämnen. I realskolan läste vi engelska, tyska och franska. På gymnasiet tillkom spanska. Idrott fanns inte på schemat, men vi bildade ett handbollslag med en av lärarna som tränare. Jag stod i mål. Dessutom var jag med i BK Christians brottarlag, nu som fjäderviktare max 62 kg.
Under gymnasietiden hade jag min första fasta flickvän.

Det var många besök på café Lilla Paris, som hade dans och vinservering. Jag hyrde ett rum hos en trevlig och generös ensamstående kvinna. Hon gav tillåtelse till besök av min flickvän och bjöd ibland på kaffe och hembakat.

Rune skriver

I avgångsklassen, sjuan, blev betygen bra, alla rätt på avgångsprovet i räkning. Då skolan slutat på dagarna sökte jag springpågsjobb. På Regementsgatan slumpade det sig så att jag knackade på hos en skrivmaskinsfirma och jag fick jobb på eftermiddagarna efter skolan. Denna slump kom att utgöra grunden för mitt arbetsliv.

Efter avslutad avgångsklass fortsatte jag på samma firma vilket innebar att vara ute på
olika kontor, putsa maskiner, möta olika människor och försöka ha gott uppförande. Besökte bl.a. fattigvårdsnämndens kontor och då min arbetsrapport signerades kände jag igen den lila, ellipsformade stämpeln, men nu satt stämpeln där av helt andra skäl än tidigare.

Fortsatte som lärling men lönen var inget vidare, 25 kr per 6-dagarsvecka. Började som brevbärare på Posten istället lockad av högre lön. Efter 2 veckor på Posten fick jag, på en lördag, dela ut Vi-tidningen i hällande ösregn. Därefter gick jag aldrig dit mer ….

I Dagens Nyheter stod en annons där en firma i Växjö sökte en kontorsmaskinsmekaniker. 17 år gammal skickade jag in svar och fick jobbet. Ägaren till firman och jag, i hans Opel Olympia -50, åkte ut till mindre orter i Småland och hyrde 2 hotellrum. Ett bodde vi i och ett gjordes till en provisorisk verkstad där vi gjorde översyn och reparationer på kontorsmaskiner genom att smörja och snygga till dem lite (fusk).

Fördelen med jobbet var att det ingick mat, boende hela veckan och bra lön. I hotellens matsal fick jag lära mig hantera kniv och gaffel på bord med vita dukar. Utöver utvecklingen i bordsskick fann jag dock inte detta särskilt lärorikt och jag slutade efter 7 veckor. . . .

16-17 år var jag även tävlingscyklist och tävlade i juniorklassen, tränade hårt men blev aldrig olympisk mästare som jag drömde om. I samma ålder upplevde jag första alkoholruset, helt underbart. Behovet av spänning gjorde att en del pengar då försvann i spelautomater och på travbanan Jägersro.

För ung för motbok köptes en del ”jobbarhalvor” (sprit som såldes svart) på Möllevångstorget. Det behövdes för att roa sig med bl.a. dans. Genom att betala 50 kr svart fick jag en egen lägenhet trots bostadsbristen.

Såg annons där en firma i Malmö som sökte en kunnig kontorsmaskinsmekaniker. Kunnig och kunnig?  Hursomhelst, jag fick jobbet och det visade sig att jag kunde en hel del. Efter två år var det dags att påbörja militärtjänsten.

Publicerat av

Kurt Larsson

Skrivandet började på VLT:s Bloggeria 2010 och fortsätter nu 2022 på egen köl. Texterna handlar inte bara om Kolbäcksbygden utan jag, en 30-talist, gör även tillbakablickar på ett spännande liv samt tar upp nu aktuella företeelser.

4 reaktioner till “Gubbröra – tonåren”

  1. Intressanta redogörelser! Skickas de in till Nordiska museet, som söker just sådana berättelser från vanligt folks vardag. Lars Gahrn

Kommentarer inaktiverade.