Gubbröra – 1960-talet

Friden

Femte avsnittet från en kollektiv självbiografi

Efter militärtjänstgöringen fick jag 1957 en befattning som verkstadsföreståndare på Addo i Landskrona och senare även i Lund. Jag hade nu halva Skåne som mitt revir. De mekaniska kontorsmaskinerna utvecklades med åren, de blev större och tyngre, och måste årligen in till verkstaden för underhåll. Det var mitt jobb att hålla teknikerna med arbete.

Den första januari 1961, jag hade då arbetat på Addo i 10 år, började jag som teknisk chef på Fridens nyöppnade filial på Kaptensgatan 4 i Malmö. Bosse, som var säljare på Addo i Lund, blev filialchef. Nu väntade en helt annan typ av arbete. Vi skulle sälja och serva Fridens hålremsutrustningar, betydligt mer avancerade än de mekaniska räknemaskinerna.

Jobbet på det nyetablerade företaget blev en utmaning, inte bara ur teknisk synvinkel utan även språkmässigt. Skånskan hade jag lärt mig förstå men manualer och utbildning, oftast i Holland, var på engelska. Jag som bara hade sexårig folkskola och ingen engelska på schemat. Vi samarbetade tätt med Köpenhamnsfilialen så lite danska lärde jag mig också.

Vi började med att anställa personal till filialen. Den första teknikern jag anställde var Rune, han jobbade på IBM. För att imponera på honom vid anställningstillfället bjöd Bosse och jag honom på en kopp kaffe på Aggerborgs Kafé. Inom tre år var vi tre säljare och sju tekniker.

Med min nyinköpta Saab 93, som gick på oljeblandad bensin, åkte jag till kunderna i södra Sverige. En stor kund var Malcus Holmquist i Halmstad. Med bara 33 hästkrafter under huven var det segt att komma över Hallandsåsen.

Vi blev ett kunnigt och sammansvetsat gäng i Malmö och jag trivdes utmärkt. Ledningen för företaget lockade mig emellertid att flytta till Stockholm. De behövde någon som lärde sig de nya produkterna och som sedan kunde utbilda fältteknikerna. Det blev många och långa vistelser på Fridens utbildningscenter i Holland. Rune tog över ansvaret för servicen i Malmö då jag flyttade och bosatte mig i det nyetablerade Bollmora 1965.

Samma år lanserade Friden, som nu var en del av Singer Corporation, sin första elektroniska bordskalkylator. För att hänga med i den tekniska utvecklingen läste jag in telelinjen under sju terminer på aftonskola.

Kurt

Bosse skriver

Januari 1961 tillträdde jag som regionchef för ett multinationellt dataföretags Malmökontor. Regionen omfattade Skåne, Blekinge, Småland och del av Halland. Vi uppnådde bra resultat och jag blev erbjuden att flytta till Stockholm som ansvarig för företagets totala försäljning, direkt under VD.

Hösten 1962 gick flytten från Lund till Stockholm med hustru och en 2 år gammal son. Min fru studerade vid universitetet i Lund. Hon accepterade att fortsätta studierna vid Stockholms universitet. Vi hade träffats när jag läste nationalekonomi. Glädjen och stoltheten över utnämningen förenades med ett visst vemod. Det var ett proffsigt och trevligt team i Malmö. Vi jobbade hårt och hade roligt tillsammans.

Under de 6 år jag ansvarade för försäljningen, expanderade företaget starkt. Vi hade bra produkter och stod oss väl i konkurrens med IBM och andra dataföretag. Storföretag som Volvo, SKF, Tändsticksbolaget, Svenska Fläkt, Asea, Sandviken, Bofors, Uddeholm, Skandia, Folksam, SAS och de stora bankerna blev våra kunder.

När jag i december 1968 lämnade företaget, ansvarade jag för en organisation med 5 regionchefer, 2 produktchefer, systemchef, marknadssupportansvarig och utbildningsansvarig. En marknads- och säljorganisation på sammanlagt ca 100 anställda.

Internutbildningen var omfattande för alla anställda, så även för mig. Jag deltog i flera kurser, i såväl försäljningsledning som datakunnande, vid företagets Education Center i Holland, där också en fabrik och europaledningen fanns.
Vi hade livligt erfarenhetsutbyte mellan de nordiska länderna. Det var också flera konferenser med utbyte mellan alla europeiska dotterbolag. Mina kontakter med såväl europaledningen som med ledande personer från huvudkontoret i USA var lärorika och stimulerande.

Familjen hade utökats med ytterligare en son. Vi bodde på Dalagatan mitt emot Vasaparken och hade ett fritidshus utanför Åkersberga.

Rune skriver

Muckade den 1 okt 1955 och fortsatte jobbet på samma firma som tidigare. Ville inte stanna för länge på samma arbetsplats med hänsyn till utveckling etc. Dessutom var lönen inte särskilt hög så jag sa upp mig och slutade. . . .
I Malmö låg räknemaskinsfabriken Addo där det sades att man kunde tjäna skapligt varför jag började där. Jag var medveten om att jobbet, kompetensmässigt, stod lägre. Men ett steg tillbaka skulle visa sig bli flera steg fram.

På Addo fick jag, vid sidan av det stora löpande bandet, utföra vissa efterkontroller, ett förhållandevis enkelt jobb. Att stiga upp och börja kl. 7 den mörka årstiden tycktes mig svårt så jag kom ofta inte förrän vid frukostrasten kl. 9. Efter ett par månader kallades jag till förmanskontoret och där blev jag ombedd att söka ett annat jobb (m a o fick sparken) . . . .

Jag hade anat att de skulle bli sådär och fick jobb direkt på annan kontorsmaskinsfirma på Östergatan som behövde en sådan som jag. Efter en tid insåg jag min betydelse för firman och begärde högre lön men det skulle bryta mot avtalet och facket. Dock, efter en hemlig överenskommelse med ägarna till firman erhöll jag 40 kr extra per vecka, oredovisat . . . .

En annons i Sydsvenskan imponerade. IBM Svenska AB sökte en ung man att utbildas till servicetekniker på deras elektriska skrivmaskiner. Fick jobbet vilket innebar 5 veckors utbildning på fabriken i Vällingby.

Jobbade i Malmö ett par år och trivdes bra. Ett nytt servicekontor öppnades i Helsingborg och jag, då ogift, fick och tog den möjligheten. På IBM stannade jag drygt 5 år, en bra arbetsplats. Men arbetsuppgiften var inte så vidare tekniskt kvalificerad och jag hade ju dittills läst en del tekniska kurser så . . . .

I en annons i SDS sökte man en tekniker på databehandlingsmaskiner (ordet dator ännu ej uppfunnet). Träffade avdelnings- o servicechefen på kafé Aggerborgs i Malmö för intervju och fick jobbet.…

Företaget växte och flera personer anställdes och jag kom även att bli ansvarig för den tekniska delen av Malmö-kontoret, ca 13 personer. Blev mycket personalfrågor och administration. Avböjde erbjudande till huvudkontoret, istället uppstod tanken på något annat. På Lunds universitet (sommaruniversitetet) hade jag, i 30-årsåldern, på semester och fritid läst in 40 poäng (2 betyg) i företagsekonomi. 40-poängsuppsatsen, klart godkänd, har jag ännu kvar.

Publicerat av

Kurt Larsson

Skrivandet började på VLT:s Bloggeria 2010 och fortsätter nu 2022 på egen köl. Texterna handlar inte bara om Kolbäcksbygden utan jag, en 30-talist, gör även tillbakablickar på ett spännande liv samt tar upp nu aktuella företeelser.