Gubbröra – militärtjänstgöring

Fjärde avsnittet från en kollektiv självbiografi

I min uppväxtmiljö som småbrukarson och med endast sexårig folkskola gav mig militärtjänsten ingen möjlig karriärväg. Den var något som man helst ville slippa undan. Det var emellertid en plikt att mönstra för att sedan bli placerad på något militärförband. Jag blev uttagen till Infanteriskjutskolan och ryckte in till A1 i Sundbyberg 1954.

De första två veckorna fick vi inte lämna regementsområdet, vi skulle först lära oss att hälsa och uppföra oss som soldater, som det hette. När vi sedan fick lämna området var det permissionsuniform som gällde. Civila kläder på meniga soldater fick inte förekomma innanför grindarna. Begrepp som ”personlig integritet” och ”kränkande behandling” var inte uppfunna. Det var bara att gilla läget då som nu när man är begränsad som pensionär.

De militära övningarna skedde på Järvafältet där Kista och Akalla ligger idag (30 år senare kom jag att bo i Kista). Som tur var kunde man lifta hem när veckan var slut och kunde spara dagersättningen som var 1:50.

Efter en tid blev jag och sju andra uttagna som batteriplatsbiträden. Det var mitt skolbetyg, ”med beröm godkänd” i räkning och geometri, som fällde avgörandet. Vår tropp sändes för grundutbildning under tre månader till Vendes Artilleriregemente A3 i Vä, strax utanför Kristianstad.

Som batteriplatsbiträde skulle man beräkna koordinaterna för inställning av haubitsarnas skjutriktning. Dylika pjäser kunde skjuta granaterna flera kilometer för att nedlägga ”den lede fi”. En viss noggrannhet måste iakttas för att inte decimera de egna eldledarna.

Trots avståndet till hemmet var detta den bästa tiden under hela min militärtjänstgöring. Dels var det den vackra naturen, dels det goda kamratskapet som gjorde tillvaron dräglig. Dessutom kunde jag på helgerna lifta till Malmö och bo hos en tidigare arbetskamrat på Friisgatan i Malmö. Därifrån var det bara hundra meter till dansstället Amiralen i Folkets Park där Harry Arnold spelade.

Som menig soldat har jag varit inkallad till tjänstgöring under 382 dagar vid inalles sju tillfällen, så nog var jag beredd om kriget kom. Vi borde ha behållit den allmänna värnplikten tycker jag ändå i dag.

Kurt

Bosse skriver

De flesta från Broby gjorde sin värnplikt på ett närliggande regemente i Kristianstad. Då kunde man åka hem under permissioner, vila upp sig och äta mammas köttbullar. Jag ville uppleva något mer spännande.

Sverige hade då 4 jägarförband, som betraktades som elitförband. Fallskärmsjägarna i Karlsborg, fjälljägarna i Kiruna, kustjägarna i Waxholm och hästjägarna på K4 i Umeå. K4 flyttade senare till Arvidsjaur. Jag sökte till K4. Kombinationen av kavalleri och jägartjänst i norrländsk vildmark kändes lockande. Orientering och scoutliv, med vana att övernatta utomhus, var bra meriter för att bli antagen.

Grundutbildningen 9 månader måste alla genomgå. Om man hade gymnasieexamen blev man uttagen till 6 månaders plutonchefskola. Kadettskola 6 månader på K3 i Skövde, fick man söka till. Jag trivdes med jägartjänsten, fortsatte på kadettskolan och blev reservofficer.

Under de första 9 månaderna hade vi endast en längre permission med betald tågresa hem. Min son, som på 80talet gjorde sin tjänstgöring som fjälljägare i Kiruna fick betald flygresa hem varannan helg. Tiderna förändras.

Söndagar och kortare permissioner behövde man avkoppling från den tuffa jägartjänstgöringen. Första lediga lördagskvällen gick jag ut på dans och träffade en trevlig tjej. Vi var sedan tillsammans under tiden i Umeå. Föräldrarna bjöd på middag och tillät övernattning varje ledig helg. Även i Skövde hade jag turen, att träffa en trevlig tjej med egen ingång till sitt rum i föräldrarnas villa. Som befälselev och kadett var man populär i uniform på den tiden.

Som reservofficer hade man tjänstgöringsplikt med regelbundna repetitionsövningar tills man fyller 55 år. Som officer har jag trivts bra ute i fält med mitt förband. Jag har haft turen att få mycket bra underlydande tropp- och plutonsbefäl. Exercis på kaserngården har inte tilltalat mig.

I stort har jag upplevt min militärtjänstgöring positivt. Jag har tillbringat nästan 4 år av mitt liv i uniform. Det har varit många intressanta och utmanande upplevelser. Jag har fått många vänner. Några har jag fortfarande kontakt med. Att umgås nära med personer från olika samhällsmiljöer är en nyttig erfarenhet, som skulle behövas mer av i dagens segregerade samhälle. Det förstärker tolerans och social tillit.

Rune skriver

Dags att påbörja mönstring för militärtjänsten. Snacket kompisar emellan före mönstringen, var att göra så dåligt resultat som möjligt på testerna vid mönstringen. Detta för att undvika att bli uttagen som underbefäl och få 6 månader extra. Emellertid, då testerna väl låg framför mig gjorde jag mitt bästa vilket jag tror medförde att jag togs ut som radarobservatör (r.o.) vid flygvapnet. En r.o. ska, via en radarskärm, följa och identifiera egna eller fientliga jaktplan samt rapportera till en stridsledningscentral.

Fick 3 månaders utbildning på F2 i Stockholm vilken innefattade även rekrytutbildningen.  För mig som hittills haft friheten och förmågan att tänka och fatta beslut självständigt blev det en chockartad upplevelse. Här upplevde man sig förnedrad och försvarslös samt fråntagen all värdighet. Man anpassade sig dock efter ett par dagar.

Då utbildningen med teori- och tekniklektioner kom igång fann jag detta intressant och lärorikt. Vår pluton bestod av bra pojkar plockade från hela landet med varierande utbildning. På lördagar åkte vi in till staden och förlustade oss, hann vi inte hem sov vi över i tomma järnvägsvagnar på Östra Station. Trots den tuffa början blev det en trivsam tid med gott kamratskap. På F2 hade vi drillats hårt och därmed förvärvat en god stil med exemplariskt uppträdande.

Vi var tre som ”checkade” in på skånska Ljungbyhed, F5, och då sa någon: ”hadifornåra” (österlenska och betyder: vad är ni för några), jag förstod även om språkskillnaden var stor. Här verkade det inte så noga med disciplin, t.ex. hälsningsplikt och ibland kunde man ha händerna i byxfickorna.

På F5 fick vi inte mycket att göra, övningsrapporterade ibland, sopade garage etc. Ganska tråkigt. Dock fick vi 1955 vara med om en landsomfattande försvarsövning. En mobil radartropp organiserades och vi åkte upp till Hunnebostrand i Bohuslän. Det blev 10 dagar av realistiska övningar och dessutom ett trevligt liv i västkustmiljö på fritiden. Totalt sett var militärtjänsten lärorik och ganska lättsam för min del.